Isolerrutor började användas redan på 50-talet men fick egentligen sitt genombrott på 70-talet, då för att förbättra värmeisoleringsförmågan i fönster och dörrar. En isolerruta är en glasenhet med två eller flera glasskivor med ett visst avstånd mellan varandra. Dessa är sammanfogade vid kanten så att utrymmet mellan glasskivorna blir helt avstängt från den omgivande atmosfären. En isolerruta med två glas kallas tvåglasisolerruta och en med tre glas kallas treglasisolerruta.

I början användes torkad luft mellan rutorna medan moderna isolerglasrutor oftast fylls med argon- eller kryptongas. När en förseglad ruta blir otät uppstår kondens mellan rutorna och isolerrutan måste bytas. Detta bör göras av en MTK-Utbildad glasmästare för att eventuella garantier ska gälla.

I en modern isolerkassett har man oftast monterat ihop klarglas med ett energiglas, då för att öka energispareffekten. Energiglaset har ytbehandlats så att långvågig strålning från solljuset reflekteras tillbaka in i rummet, medan kortvågig solenergi släpps igenom. Ytbehandlingen består i regel av en metall- eller metalloxidbeläggning på glaset. Energisparglasets beläggning innebär en försumbar ljusreduktion.